Det naturen inte givit (vissa av) oss...

Idag ska vi till kliniken och få lite sprut i läpparna, jag och Basina. Så ikväll är det svulloläpp som gäller och då brukar jag ta en hemmakväll. Så jag tar en taxi i mörkret hem till Calle. Han gillar när mina läppar är så där svullna, och jag bara bluddrar. Då skrattar Calle. Och det finns inget finare än hans glada, klingande skratt. Calle har fina, stora läppar av naturen.
Me lööööve. Och avundas lite, såklart


Ahokey, postar dagens senare, måste rusa nu. Puss på er alla söta läsare